matte har haft så många möjligheter till roliga kort på oss, men inte sjutton har hon tagit ngt inte. Skyller på att det antingen är för mörkt eller att hon har annat för sig.

Sanningen är att hon är världsämst på att komma ihåg kameran.

Hon har ju tänkt att få till ett julkort hon skall skicka runt till dom som vill ha och dom som inte vill skulle också få :-)

Men det blir väl som vanligt. Klipp och klistra i sista minuten kan vi tro.

För övrigt så tränar vi på med bästa hjälpen och det går riktigt hyfsat faktiskt. Men det börjar nu bli dags att träna lite med lillasystern också. Den behöver definitivt få lite hyfs och fason. ( allt enligt en viss Mallenutt)

Nej nu tror jag matte tänker lämna denna dator och kanske göra något vettigt. Hoppas det innebär lite skogsträning för vår del. Det spritter i benen vill vi lova.

Kram och nospussar från Doriz, Mallenutten och liten Ruth.

Efter fredagens alltför långa race i skogen av en viss mallenutt/Duracellellen som gick på raketbränsle    så har vi nu efter måndagens svärande över den    hunden varit riktigt på hugget.

Fick ju tänka både en och flera ggr vad orsaken till hennes ohörsamhet kontra mina tidigare hundar är.

Tankarna irrade runt i huvudet så jag blev alldeles yr i mössan.    För inte är det väl så att jag aldrig tidigare haft en hund med så stort viltintresse och jaktlust. men jag kom efter moget övervägande, tänkande och funderande fram till att det har jag haft och skillnaden är bara att med dom har jag tränat ren brukslydnad. Och det har jag inte gjort med Malin p.g.a att jag inte velat dämpa farten.

Fast det vore ju bra att även öka lyhördheten och kontakt och samarbetsviljan så då kallade vi på    och naturligtvis fanns bästa Katta där till undsättning.

Så nu har vi tränat in ordet HÄR och VARSÅGOD plus naturligtvis lite vanlig lydnad. Och peppar peppar i går fungerade det riktigt hyfsat ja i alla fall på klubben. Men vi skall fortsätta och träna samtidigt som vi = Katta och jag skall pyssla lite inför klubbens lydnadstävling ANNANDAG JUL.

Ja samtidigt och samtidigt kanske blev lite fel men åtminstone efter varann. Var sak har sin tid.    Det blir lite svårt att fläta hjärtan och träna hund på en gång fast det är klart tänker man till så skulle det säkert fungera.

Vi var i alla fall riktigt duktiga i går och fixade en hel del Katta och jag. I dag har jag förbenat ont i hela kroppen och jag tror att det mesta beror på att det var halt ute i går och då går jag och spänner mig för att inte ramla omkull.

Har ni tänkt på vad de första de flesta människor gör när dom ramlar? Jo tittar om det var någon som såg en. Åtminstone gör jag det och jag tror att många håller med. Vad dumt för alla kan väl halka och ramla och ibland är det ju bra om någon ser en för då kan man ju få hjälp att komma upp eller till sjukhus om det skulle behövas.

För tillfället är det lugnt och skönt inomhus. Tyvärr kan man väl inte säga detsamma om utomhusvädret precis.

I natt trodde jag den eländiga tallen i tomtgränsen skulle blåsa ner över mitt hus, vilket gjorde att jag naturligtvis inte kunde somna.

Hundarna frös visst för alla 3 kurade ihop sig tätt tätt under mitt täcke och det innebar ju förståss att jag inte sov ett dugg bättre.

Det är konstigt att trots att sängen är 140 cm bred så finns det oftast 50 cm orört och den delen är inte närmast mig.

Hundarna brukar ju vräka ut sig i soffan och i sina egna korgar, då ligger dom minsann på rygg och spretar med benen men se i sängen skall man helst ligga ovanpå matten.   

Och jag tror inte det hjälper med en större säng heller dom kommer i alla fall att trängas närmast mig.

Den förkylning som jag nu snart haft i minst 3 veckor verkar inte vilja ge med sig utan flyttar bara runt i kroppen. Så nivån på arbetsork är under lågvattenmärket nu och har nog snart frusit till is.

Och på söndag är det första advent och alla julstjärnor och gardiner skall upp sägs det. Men oavsett om jag sätter upp dom eller inte så blir det ju jul i vilket fall som helst så vi får se hur det blir med den saken.

Morsning på er alla där ute nu tror jag det blir en timmes slummer i soffan för min del.

I går fick Malin ett nytt namn.

Duracellen Ellen. Ni som sett henne förstår varför och för er som inte gjort det så kan ni vara glada för det.

Hon går och går och går utomhus och oavbrutet hur länge som helst, men det bästa av allt är att inomhus stoppar hon in sig i uppladdaren och rechargar sig själv.

Och det är ju en himla tur för annars skulle man inte stå ut om det var samma fart inne som ute.

Jag kan summera det med att skulle jag hela tiden titta på henne skulle jag ständigt vara trött.

Men trots det så bara älskar jag denna lilla cellen-ellen.

Duracellen-Ellen har idag blivit  mamma. Än så länge har jag inte hittat valparna men efter flera dagar där hon bara knappt tittat åt mat på morgonen så bäddade hon ner sig under två filtar i Biabädden i hallen och sen åt hon i alla fall upp allt till kvällen.

Åh vad jag önskade att kameran hade fungerat så jag hade kunnat visa ett kort på när hon låg nerbäddad under filtarna. Så söt men batteriet på kameran var tomt. :-(

I tisdags kom det massor med snö och som vanligt blev matte tagen på sängen. Inga vinterdäck på bilen och dessutom är hon fortfarande inte helt pigg.

Så vi har mest rusat av oss på tomten i snön. Detta är ju Rutans först riktiga snö så hon tyckte det var skitskoj och som den uteälskande hund hon är så är det mycket utevistelse och busande i snön minsann.

På lördag skall matte sätta på snöskor på bilen så då blir det nog en sväng till stora skogen efteråt.

För övrigt händer det inte så mycket här. I dag har vi varit instängda i sovrummet jäääääääääättelänge.

matte har haft besök av Tess och Yatzy och gjort dom fina/finare. Vi fick inte vara med eftersom Doriz löper fortfarande och då var det lika bra att vi alla fick försöka sova i sovrummet. Tror ni det gick bra???

Rutan tyckte det var jätteorättvist och grinade till och från både nu och då.

Men matte är en hård typ så vi kom inte ut förrens dom var färdigfriserade och mattarna åt lunch.

För övrigt är hon rätt trist vår matte som bara sitter och skriver på en tidning så nu tänker vi sova.

I morse åkte jag och Malin och Ruthan ut med Anna-karin för att promenera med Solo och Anne. Eftersom Doriz löper på 13 dygnet så fick hon inte följa med.

Inte poppis vill jag lova från hennes sida att få vara ensam hemma. Fast egentligen kanske hon tyckte det var rätt skönt att slippa sina odrägliga döttrar.

Solo hade hon nog gärna träffat men den träffen hade nog slutat med otillåtna valpar. Ingen inavel här inte.  

Nej sådant håller vi inte på med på denna kenneln.

Meningen denna veckan var att vi skulle ha gått ett öppenklass spår men tiden räcker inte till för allt så nu blir det trimning av Yatzy och lydnadsträning av Malin istället. Skogen finns ju kvar och om nu bara snön dom varnar för smälter bort snabbt så kanske vi kan få till det nästa vecka istället.

Sen skall kajan trimmas en dag också men eftersom hennes matte har varit lite dålig så har vi inte kunnat få till det än.

Men det börjar bli dags att se hur tjejen ser ut som under våren februari/mars skall paras och sen bli mamma till vår X-kull. Ja herregud vad skall man döpa dom valparna till på den bokstaven. Ett namn är redan färdigbeställt. En hane skall heta Xantas Littel Helper och kallas för Nisse. Så vi får väl hoppas att det blir någon hane då som passar till den köparen.   

Ja att det blir några valpar överhuvudtaget för det vet man ju aldrig, men det lär visa sig så småningom.

Och till er jag lovat skall få komma och kika på Kajan så är det lite problematiskt för matte/fodervärden får inte köra bil på många månader så vi får väl se hur det blir med den saken. Men på något sätt skall vi väl få till det också även om det kommer att ta lite längre tid än tänkt från början.

Nej nu skall jag åka och jobba mina timmar och sen blir det en skogsväng till där mamma Doriz får följa med.

Vi hörs och syns så småningom.

I dag har vi varit i skogen med kamera och hundar. Härlig långpromenad men så bra foton blev det inte precis. Dom är ju sällan stilla dom jag tänkte fota annat än när dom sitter och bajar och de korten har jag fått stränga ordet att INTE lägga ut. Men här nedan kommer några bilder på 3 sötnosar som springer som sjutton.

  
Alla tre på språng och först som vanligt Mallenutten. Ingen som sett henne är förvånad precis.
   

Mamma Doriz har span på ngt spännande och kan stå stilla en stund. 
  
Här tar Mallenutten för en gång skull det lugnt. Man blir ju impad. 
  
De tre bockarna Bruse på samma stig och gissa vem som är först.
  
Liten Ruth har hittat en spännande doft i skogen eller så äter hon blåbär.
   
Och så var det Malin på språng mot nya äventyr.
   
Hej och Hå vad det går sa Rutan.
  
Rut har inte tid att kolla vad mamma och syrran luktar på.
Nej vi får göra ett nytt försök med bättre bilder en annan dag.

Morsning på er allesammans.  

Nu är det full rulle minsann på vår matte.   

I torsdags var vi allesammans och kikade på ett jaktprov. Inte för att vi såg något men efter att alla var klara så fick vi springa järnet på fältet. Det stora!!!!   

Och vi kan väl säga som så att skulle matte ha hunnit med oss så får hon allt gå ner massor i vikt och dessutom träna upp kroppen.

Och vet ni det har hon börjat med. Både det ena och det andra men än så länge så är det långt kvar tills vikten är det hon vill men träningen har hon satt fart med.

Hon bad sin yngste son om hjälp med träning av ryggmuskelaturen så nu har hon en snodd?????? Inte för att vi begriper vad den gör för nytta för vi får inte använda den. Hon sätter fast den i ett dörrhandtag och så tränar hon 3 ggr per dag och däremellan lägger hon nogsamt undan den. Undrar varför    Vi vill ju också testa om det hjälper på våra muskler och då speciellt lilla Rutan. Vi ger oss sjutton på att rut vill göra själ för sitt namn RUTAN och få sixpack på magen.   

Eller i allla fall smaka på snoddarna för dom ser ju ut som gigantiska hallonremmar.

Nej då hon (matten alltså) behåller dom alldeles själv.

Men till det absolut positivaste är att efter vårt klagande förra gången så blir det långa skogspromenader varje dag nu. Och igår t.o.m sprang vår matte en liten bit. Vojne vojne hur hon håller på.

I går fick dessutom Malin sig en extra sväng i granplanteringen. matten beslöt sig för att testa om hon kunde korta in avståndet på liten Mallenutt och det gick faktiskt. Åtminstone där och då.    Men stopp vänta hälsar Malin tills jag släpps på öppet fält. Då ni skall ni få se på avstånd!!!!!