I dag utmanade jag ödet och tog med mig alla 3 hundarna ut i skogen där Mallenutten brukar sticka på egna utflykter.

Men se idag var hon kanonduktig och kom så fort jag ropade. Till och med bröt springandet efter lillasyster Ruth och kom direkt.

Vi kan väl säga som så att Malin var den enda som var riktigt lydig. Doriz spårade iväg på ngt spännande och kom inte förrens jag skramlade med godisburken.

Och vad jag skall säga om Ruth det är hemligt. Men hon är söt när hon sover i alla fall.

Så idag blev en riktigt bra dag och peppar, peppar så har Malin varit en pärla sista veckorna ja ända sedan jag blev riktigt arg på henne ute på isen.

Jag ropar inte hej än men idag funkade det i alla fall och man skall vara glad för det lilla har jag hört.

I morse vaknade jag på soffan 05.40 och hade sovit där sedan 21.00, gissa om kroppen värker.    Så här såg jag nog ut tror jag, tur man inte kikade sig i spegeln. Av någon konstig anledning som jag inte begriper har jag inte ens varit uppe och kissat en endaste gång. Vilket jag gör normalt minst 1-2 ggr varje natt annars.

Ute var det fullmåne vilket brukar betyda dålig sömn men inte i natt inte. TV var på och lamporna tända men hundarna lugna. Dom brukar ju alltid få en rastningsrunda kring 23 tiden men inte i går inte.

Nu är vi i alla fall uppe frukosten uppäten och 1:a koppen kaffe drucken. Det kanske blir en bra dag i alla fall, vem vet. Den som lever får se.

Började på ett inlägg för någon timme sedan om hur trist jag tyckte allt var, men fick ett telefonsamtal som fick mig att sätta mig framför datorn och kika på Huset fullt Av hundar.

En sak är säker att jag är definitivt vaken och vet inte om jag skall skratta eller gråta eller vara skitförbannad.

Detta var nog en av de värsta dokusåpor som jag sett.

Hur kan man välja ut 4 jakthundsraser till en liten tjej som har 2 marsvin som hunden skall kunna fungera ihop med. Och hur kan man lämna ut 6 hundar att samtidigt följa med en främmande familj hem för att hanteras av en familj som inte har särskilt stor hunderfarenhet.

Sen skall dom utifrån vad man sett välja ut 4 att fortsätta lära känna. Man lär väl inte känna en hund på den korta tiden och definitivt inte tillsammans med 5 andra.
Hur dom som lämnat ifrån sig dessa hundar kan utsätta dom för det begriper jag inte heller. Oavsett hur många hundar eller eventuellt osålda valpar jag hade skulle det aldrig ske att jag gjorde så mot mina djur. Oavsett så är hundarnas väl och ve viktigast för mig.
Vad lämnar detta program för signaler till de familjer som vill skaffa hund och när skall vi få se ett seriöst program om att skaffa hund?????

Och 9 program till blir det men jag är överygad om att programmet kommer att ha många tittare. Åtminstone kommer en hel del uppfödare som är lika upprörd som jag att kika på om det i fortsättningen kommer att vara lika töntigt och ur hundarnas synpunkt helt idiotiskt.

I morse ringde matten till bästa Solo. Vi åkte ut i skogen i strålande solsken kanske +2 grader men härligt.

Den vidlyftiga damen fick omväxlande gå kopplad och vara lös och det fungerade. Varje gång faktiskt. Hon gick t.o.m fot okopplad utan kommando och höll kontakten. Kan man annat än vara glad när det fungerar.  

Jag vågar inte ropa hej än men nu skall jag anmäla till kurs och jobba hårt på detta så kanske jag kan få till det.

Fast jag glädjs åt det lilla, det fungerar så länge det fungerar. FRIHET UNDER ANSVAR var det visst.

Glömde visst att mamma Doriz har blivit lekfull och bjöd Solo till lek, hämtar trasor och äter pappersrullar samt biter sönder en stor bäddmadrass. Vilken tur att den ändå skulle till tippen då.

Men jag tror hon har blivit knäpp men jag älskar henne när hon är busig.

Ja humöret alltså.

Från att i tisdags kväll varit frustrerad, förbannad och tömd på energi så svängde det totalt i går och dagen har varit toppenbra.

Tisdagen lämnar vi åt sitt öde men onsdagens fantastiska ispromenad med 3 underbara hundar där till och med den normalt vidlyftiga damen Vi nämner inga namn för då kan hon ju bli ledsen tvärvände på ett NEJ och höll avståndet .
Kan man bli annat än lycklig, jag som har slitit så. Ja ja vi får se om det håller.
Men man får vara glad för det lilla. När jag sen glad i hågen åkte till jobbet var det +5 (jo ni läser rätt) Snön smälte på gatorna och en kråka badade i en vattenpöl.

Våren är på G tror jag men i vilket fall som helst så var det underbart.

På väg hem efter jobbet så var det skidor på radion och jag som inte är ett dugg intresserad av sport lyssnade och njöt av Kalla's sista vända där Sverige tog GULD.

Gåshud på armarna fick jag. Det måste vara något i luften.

Denna dag har inte varit sämre för det började med strålande sol, kaffe med Petra och Max och strålande väder IGEN!!!! Samt att sonen sa: Köp en ny kyl och frys Jag betalar!!! Och det var jag inte sen att utnyttja så nu står dom där och är fyllda med mat, gamla kylskåpet är kastat och den icke fungerande torktumlaren också.

Och vet ni med lite sol i sinnet så var det till och med kul att städa. Så fram för mera sol.

Just nu är livet ganska gött!!!!

Usch vilket dåligt samvete jag har för att inget skrivs i denna blogg. Dagarna bara rinner iväg och för tillfället händer väl inget mer spännande än att det porras för fullt mellan Malin och Ruth.

Malin är nu på väg ut ur höglöp så det lugnar sig väl med den biten tills Ruth börjar löpa vilket inte borde ta alltför lång tid kan jag tro.

På onsdag skall jag åka och titta på valpar och på torsdag skall hundarna (mina) vaccineras. Vi får väl se om sprutan Doriz skall få kan dra igång hennes löp.   

2 ggr har det hänt att några dagar efter jag vaccinerat den tiken som skall paras så börjar dom löpa och det tidigare än vad dom skulle.

Så förhoppningarna är ju att det fungerar även denna gång fast det är väl inte troligt precis. Bara för att jag vill det så lär det ju inte bli så.  

Men det är klart skall man gå efter väderleken utomhus så lär det väl dröja tills maj innan någon här ( ja förrutom Malin då) vill ha valpar.

Jag kan väl säga som så att jag är ganska less på denna kylan. Snön kan jag stå ut med men kylan tar kål på mig.

Men men det blir nog vår någon gång här också förhoppningsvis. När den behagar dyka upp lovar jag att göra så här.  

 
Även i Stockholm har dom snö. Bilden är på Ruthan's syster K.What A Feeling 

Här har vi nyss firat Ruth på 1 årsdagen med en 3 dels semla. GOTT sa allesammans men Ruth var ju som vanligt tvungen att kolla först om det var gift i den.

Hon är rolig för får dom ngt nytt så luktas det väldiga och smakas lite försiktigt först, för man vet ju aldrig matten kan ju ha lagt i ngt gift i maten.

Men så fort allt är avkollat så slukas det med god aptit.

Alla vi vill skicka ett STORT GRATTIS till alla valparna i W kullen på 1 årsdagen. Hoppas ni får ngt riktigt gott.