Löptikar är ett släkte för sig minsann.Men på sätt och vis har dom det ganska bra.

Har kommit på att med löp ingår gratis tamponger (ja dom måste vara gratis för jag har inga att stjäla)

Det är bara ett problem!!!!

Dom vet inte hur dom skall använda dom utan stoppar dom i öronen och blir totalt döva.   

Dessutom delar dom med sig till en hel del hanar har jag hört.

Nej tacka vet jag tikar som inte löper.   

För tillfället är det Ruth som har tamponger i öronen.

Malin har bara löp i benen hon   Efter dagens första promenad, ja promenad och promenad vet jag inte om hundarna håller på med. Det är nog bara jag som promenerar minsann utom när jag ledsnat på att inte ha en aning om vart de 2 yngsta befinner sig i skogen utan kopplar dom.

Den enda det är ordning på är Doriz som far och flänger men oftast inom synhåll och dessutom lyder när man säger stopp och nej o.s.v

Men förövrigt hade vi en härlig om dock lite kall promenad i skogen.

I morse tog jag med mig alla hundarna ut på en långpromenad. 2 i koppel och 1 lös och så växlade jag mellan hundarna.

Den som fick vara lös mest var Doriz för henne går det att stoppa om man är uppmärksam när det börjar bära iväg.

Det är värre med de andra två för när man släpper dom lösa är det som att tända eld på en krutdurk.

Fast efter 30 minuters promenerande i koppel var även Duracellen Ellen uppmärksam. Hon fick lite träning av apportering och markeringsövningar och hölls sig riktigt nära. (För ovanlighetens skull).

Men en sak är säker att det är tröttande att gå i koppel i en timme samtidigt som det luktar av massor av spännande saker typ ÄLG. Vi såg stora färska spår av en älg och jag är glad att just då var alla 3 kopplade.

Vi kan väl berätta att i lördags gick det inte lika bra att stoppa Doriz vilket kanske berodde på att yngsta sonen och jag var upptagna med att plocka trattisar och äldsta sonen gick med barnbarnen och 2 hundar i koppel. Drevskallet ljöd vackert i skogen vill jag lova fast efter vad vet vi inte. Men fanns det någon jägare ute så kan vi väl hoppas att han eller hon såg den. Senare på kvällen fick vi rapport om att det skjutits 6 rådjur och 1 älgkalv för Figge. Han är duktig den killen.

I dag efter dagens arbete tog jag med mig hundarna ut till ett alldeles nytt ställe (för dom).

Meningen var att släppa en i taget och de övriga få gå kopplade. Men eftersom det är mycket spring i benen på en del så fick alla vara lösa först Detta för att få ut allt spring i benen, vilket det var gott om minsann.  

Precis när jag tänkte att jag nog borde koppla Duracellen Ellen alias Malin så fick hon upp ett spår efter troligtvis en hare. Och sen var det ju kört med att få in henne på en stund.   Matte är en idiot får jag väl erkänna.

Jag ser ju precis innan när det kommer att bära iväg och ändå gör jag inget åt det, är man dum eller är man.

Och till det allra dummaste är ju att jag faktiskt njuter av att se henne jaga som hon gör för denna gång hade jag synkontakt med henne hela tiden (nästan). Hon är så satans systematisk så det är en fröjd att se, vilket kanske är orsaken till att vi aldrig kommer att ha tid, energi och framför allt pengar till att träna henne för en eventuell start på jaktprov.

Att hon kan jaga är det ingen som helst tvekan om men om hon någonsin kan lära sig att läsa regelboken för spanielprov vete sjutton. När hon efter en kort stund kom tillbaka fick hon gå kopplad medans någon av de andra två fick springa sina lovar. Doriz är ju inte svår att ha lös för hon är ju riktigt lydig när matte ropar men den lilla Ruthan är lite yvigare och "skall bara". Fast jag måste säga att under den senaste månaden har hon växt enormt vad gäller uppmärksamhet och lydnad. Och att röja på hyggen i och under och över buskar och stenar har hon definitivt inget problem med.

Nu är hon ju tyvärr till salu p.g.a C höfter men detta är en hund som någon kunde få mycket roligt med. Får väl erkänna att det känns ganska sorgligt att sälja henne men hon får det säkert bättre hos någon annan som bara kan ägna sig åt henne eller eventuellt har en annan hund som inte kräver lika mycket som en viss Mallenutt kräver av sin förare. Fast jag gillar ju hundar med massor i så vi skall nog få ordning på henne också så småningom.

Den som lever får se.    

Om man läser denna blogg kan man ju tro att vi inte gör ngt men se det är inte fallet. Vi gör massor och då framförallt Doriz som har en egen alldeles privat träning med matten.

Dom är på klubben oftast 2 ggr i veckan och tränar lydnad vilket Doriz tycker är skitskojigt. Kan bero på alla korvslantar, plättbitar, levergodisbitar hon får. Ja inte vet jag men hon är i alla fall supertaggad.

Förra veckan var hon där både tisdag och torsdag och på torsdagen var mattes barnbarn Maja med och tränade Agility med Doriz. Vilket jag tror att både Doriz och Maja tyckte var riktigt skojigt.

Däremellan passade matte på att träna lydnad med Doriz vilket Maja tyckte såg kul ut så hon provade också att gå linförighet med Doriz och det gick väl så där.

Lite konstigt när Maja inte använder samma ord som matten gör.

För övrigt så har vi varit på koppelpromenader runt staden och det uppskattas, då speciellt när en i taget får vara lösa. Doriz kan man ju ha lös var som helst men det är värre med de andra 2. När Malin släpps lös är det som att tända eld på en krutdurk och matte får lite ont i magen, men det funkar oftast väldigt bra att få henne tillbaka inom rimlig tid. Ruth springer runt som en liten toka. Mern är rysligt lättstyrd så det är inga problem om det inte kommer en fågel förståss, för då vete sjutton om jag kan få stopp på henne.

Nu har det blivit lite ordning på matte för hon ger oss inte bara det gamla vanliga när alla är med utan vi får egen tid också. Sånt gillas.

Doriz har varit på en alldeles egen promenad innehållande lite träning av av att jaga kråka   träna lydnad och träffa Solo med matte och husse alldeles själv.

Malin har varit på egen träning av markeringsövningar i skogen och passade på slutet på att testa sin mattes kondition och förmåga till röstresurser.

Och vi kan väl säga så här att markeringsförmågan var det inte ngt fel på och mattes kondition (åtminstone just då) var det inget fel på och inte heller mattes röstresurser.   Hon är rätt duktig på att skrika vill jag lova. Ja matte alltså.

Sen har Doriz varit på egen träning igen på klubben där vi körde igenom hela lydnadsklass I vilket gick riktigt bra. Meningen var att vi skulle ha startat på CUPEN men se mattes språngmarsch efter jagandes Malin gjorde att hon inte kunde. Trasig kropp får man väl säga men vi jobbar på det.

I går var vi alla ute på en ngt annorlunda skogspromenad. Doriz fick vara lös men se småtjejerna fick gå i koppel vilket inte var så fruktansvärt kul men nyttigt för dom i alla fall.

I morgon skall Malin och matte eventuellt åka till Gävletrakten för att kika på Springerklubbens jaktprov. Allt beror på vädret och mattes något motsträviga kropp. Men oavsett om vi kommer eller inte så önskar vi alla som skall starta LYCKA TILL!!!!!

I morse fick jag för mig att ta med Ruth alldeles ensam på en skogspromenad. Det blev en hel del spännande upplevelser för en liten Ruthan.

Vi gick ner till sjön och målet var att se hur hon ensam uppför sig i skogen. Och jo nog uppförde hon sig allt.

Sprang i ett typiskt spanielmönster både hit och dit. Lyssnade på vändsignalen och belönades med köttbullar och gos. Duktig kicka!!!!

Och så full fart iväg igen men höll reda på matte nästan hela tiden.

Jag gick dit där jag tänkt lägga hennes första bldspår och där jag nästan klev på ett skelett av ett rådjur.

Dom benen upptäckte hon ju minsann (vilket var meningen) och tänkte nog ta sig en liten smakbit men det fanns ju inget smaskigt på det så hon fortsatte att leta och hittade ytterligare ett skelett från ett rådjur. Troligtvis några som dukat under i vinter p.g.a all snö och brist på mat.

Men på tillbakavägen blev hon lite väl yvig och då försvann den elaka matten ut på vägen till Ruth's stora undran. Det tog en stund innan hon kopplade på näsan och hittade sin matte som naturligtvis belönade med köttbullar och gos i massor.

Sen gick vi vägen tillbaka, det var ingen lång promenad men den tog tid för den här matten är fortfarande inte helt okej i kistan. Orken är det dåligt med minsann men det blir väl bättre med den saken så småningom.

Doriz behöver en välbehövlig bantningskurs och motion så det är bara att vänta tills magen ger med sig och sen skall vi väl kunna hålla oss en längre bit från toaletter kan jag tro.

Nej då skämt å sido fastr det var vad jag sa till viltspårsdomaren under spåret. En spaniel har så mycket annat för sig än att bara spåra.

Man kan bada lite, kolla in fåglar som lyfter, kolla in bilar som åker förbi och dessutom pratar straxt utanför spåret. Ja bilarna pratar naturligtvis inte, men folket som åker i dom.

Mycket kan man syssla med under tiden man spårar minsann, men heter man Mallenuttan eller Duracellen Ellen så fixar man ett första pris trots allt.

Och skottet triggade definitivt en liten Malin och då vet jag inte om det behagliga utmärkta spårtempot var så behagligt för matte i alla fall.

Men vi grejade det så nu är det bara 2 kvar till championatet. Vi får väl se hur mattes kropp mår på lördag om vi försöker fixa det i år eller om vi väntar till nästa år.

Den som lever får se men glad och nöjd är jag trots allt.   Och trött och jag tror att även hunden är lite trött, men det brukar gå fort över.

Ibland är det extra roligt att vara uppfödare.

Det kommer små mail med bilder på ett riktigt blötdjur. Tack Linda.
  Detta är Lova som bor i Finland och hon är syster till Ruthan. Tvärtemot sin syster så älskar hon att simma men det gjorde hon även som liten valp.

Sen kom det rapport från Zickan som enligt matte är en riktigt bra hund. Vid socialträning klarar hon även av skäggiga tanter som säger dutti dutt. Trafik och divers annat är nemas problemas. Och hon har lyckats med konststycket att lära 10 åringa Ebba hyss.   Sånt gillar jag.