Kvistagrans blogg

Senaste inläggen

Av Kerstin Nilsson - 1 september 2012 15:30

När jag nu återvände till min blogg så undrar ju även jag om vi inte gjort något alls denna sommaren.

Men det har vi faktiskt och det ganska mycket.

Vädret har det ju varit si och så med men träna kan man ju göra i allla väder, och det har vi gjort. Simträning av Ruth har det väl inte blivit så mycket med direkt. Sommaren har ju varit allt annat än simträningsvillig liksom.

Hon och jag har tränat 2 ggr i Gimodammen men än har hon inte upptäckt tjusningen med att simma precis.

Däremot har jag en annan som mer än gärna simmar, långt och länge och med en helt perfekt simstil. Effektiv kallas den visst. Jag har ju lite planer på att starta på vattenprov med Mallenuttan och då kanske det är på sin plats att träna åtminstone någon gång.

Hittills har vi seriöst tränat 1 gång och som tidigare år så har vi endast ett problem. Avlämningen!!!!!

Så hem och träna på land och jo där sitter det klockrent hur jag än beter mig så lämnar hon av och apporterar skitsnyggt. Men så kommer vi till vatten och då vill hon gärna droppa i strandkanten. Men det var väl sjutton om vi inte skall få till det.

Sen har jag tränat viltspår med Malin tänkte jag skulle få det där championatet klart i höst då jag tänkte att hon skulle få valpar till våren. Då vore det ju kul om hon hade en arbetstitel i alla fall. Vi jobbar på det. Doriz tränar jag lydnad med och hon är riktigt duktig för en torr Frolic men tävla Nja jag vet inte det jag, Jag har liksom inte den ambitionen då jag tycker att träna är roligare än att tävla.

Lilla Ruth hon tränar på det mesta och framförallt så är hon en riktigt duktig spårhund. Så vi får se vad det blir av henne så småningom.

Av Kerstin Nilsson - 25 juli 2012 10:46

I morse vaknade jag och de 4 benta tidigt (som vanligt) Före 07.00 var det + 17 grader. Kanondag alltså. Så jag funderade på¨om jag skulle cykla eller åka och bada med hundarna.

Det blev bad. Det är ju så att jag har 1 som simmar som värsta simdrottningen Therese Alshammarstil på den.

Sen har jag 1 som simmar JA men som precis som sin matte tycker det är lite kallt först.

Sen har jag en som inte simmar alls och det skulle vi ju ägna denna sommaren åt att lära henne. Jo pyttsan vem vill bada i detta vädret som varit hittills.

Men idag så blev det så i alla fall. Och det skulle vi väl aldrig ha gjort, ja åtminstone inte låtit henne springa kring alldeles själv i strandkanten. Det höll på att sluta med ett besök hos veterinären.

Hundarnas matte är ju lite fjantig hon så när den lilla hunden började att hysteriskt krafsa runt nosen så tittade matte till och vad fick jag se jo en himla massa fiskelina som satt fast någonstans under hakan på hunden.

HJÄLP Krok under hakan var min första tanke ringde för att få reda på telefonnumret till den veterinären som är närmast. Dit skulle jag aldrig gå annars men vad gör man. Jag kan inte ensam få ur en krok ur hakan på hunden och samtidigt hålla henne lugn.

Ringde men det var svarare som sa att vi ringer upp sedan om du lämnar namn och nummer. Men eftersom jag kände att det var rätt bråttom så lämnade jag meddelande att jag kastar mig i bilen och kommer. Hunden fick sitta fram och det var väl tur för när jag kikade till på henne så satt fiskelinan väldigt spänt kring nosen och jag vart tvungen att försöka lirka loss det som drogs åt runt nosen och vips lossnade alltihop.

Ingen krok, fy så dum jag kände mig men åkte till veterinären och förklarade läget (jag var ju ändå på väg)

Men nu tror jag inte vi badar där någon mera gång. Jo då det gör vi men matten kanske lärt sig att titta lite noggrannare innan hon ringer veterinären nästa gång. Och kameran kom jag ju ihåg då som vanligt INTE!!!!!

Av Kerstin Nilsson - 21 juli 2012 08:48

Nu har jag ju massor att berätta om både vad gäller hundarna och mig själv. Men vi börjar med hundarna. Ja eller rättare sagt 1 hund. Ni vet den där Duracellen Ellen alias Mallenuttan som matte har fått gråa hår av.   

Alltså Malin talar jag om. Som ni som läst vår blogg har sett så har det varit mycket fart och olydnad i den hunden. Matte har inte vågat ha henne lös till och från o.s.v Men gissa vad som hänt. JO matte har äntligen börjat våga lia på henne ( ja i alla fall har hon lurat Malin att hon gör det   )

Och gissa vad som händer då?? Jo hunden uppför sig alldeles utmärkt, har full koll på sin matte och lyder minsta signal matte ger. Detta får jag tacka Solan för TACK, TACK.   
Och som förklaring till det så är det så att Malin har bott 4 dagar och 4 nätter hos Solan, Krister, Figge och katten Lina på kolonin där dom bor på sommaren. Och Solan har ju inte haft några förutfattade meningar om Malin och låtit henne gå lös där O.B.S Det är inte inhägnat!!! Och vem har uppfört sig alldeles utmärkt? Jo Malin så klart. Katten var en ny upplevelse för Malin och det gick ju alldeles utmärkt att dela boende med en katt. Hade jag aldrig trott.
Så när Malin kom hem så cyklade vi ensamma iväg och Malin fick vara lös och jo då 2 ggr tänkte hon men bara tänkte sticka en repa till skogs men så fort jag sa nej så la hon sig vid sidan av cykeln och sprang på så fint så i 2,5 kilometer. Matte såg nog ut så här   Så nu har vi gått samma promenad med lös Malin till och från Jo hon tar en repa i skogen men har full koll och vänder på en femöring när matte visslar.

Sen har Malin blivit lite kär också och det är tur att hon har ett svart framben för kvalitén på det som nu skall visas är urusel. Så blir det när man skickar genom 3 telefoner till datorn. Men håll till godo. Det kanske går att se vilka det är.
 
Våra promenader blir bara längre och längre och flera av dom blir med bara 1 hund i taget. Det är så mycket trevligare och nyttigt för hundarna också. Men det gäller att passa på för rätt som det regnar så kommer det en skur. Det fick vi uppleva i förrgår då vi gick en promenad på 13 kilometer. De sista 3,5 km blev vi dyngsura för regnet fullkomligt vräkte ner. Så det blev hem så snabbt det gick och torka hundar och duscha folket. Varmt!!!!
Vilken jäkla skitsommar detta varit hittills.


Av Kerstin Nilsson - 20 juni 2012 18:54

Nu är det nästan en hel månad sedan jag skrev ngt på denna blogg. Fullkomligt bedrövligt. Ungefär lika bedrövligt som jag känt mig i någon vecka. Först tappade jag energin totalt och när jag väl hittade den så gjorde jag ju som vanligt bort mig.

Jag tror visst att jag inte är äldre än jag känner mig och då är jag f-n inte gammal. Har haft lite feberkänningar nu i 1,5 vecka och vad gör man så fort man får tillbaka lite ork. Jo man sätter 3 hundar i midjebälte och tar sina bungyjumpstavar och går en halvlång promenad vilket innebar att jag troligtvis snedbelastade mig och fick skitont i höger axels muskelfäste. Men det hindrar ju inte en galning som mig utan dagen efter tog jag först en 3 kilometerspromenad med 1 hund, sedan en cykeltur alldeles själv. På eftermiddagen var jag himla sugen på en riktig långprommis så jag tog hund nr. 2 och bestämde mig för milrundan.

Ha, sa kroppen och beslöt sig för att stoppa in en kniv i vänster lårmuskel efter ca. 200 meter. Ja inte bokstavligt då men det kändes som om ngn körde in en kniv där och av någon outgrundlig anledning kom jag ihåg att jag var 60 fyllda. Blev fktiskt lite rädd och gick runt kvarteret enbart och sen vilade jag i flera dagar. Tur det finns stora inhägnade planer så hundarna åtminstone får motion.

Men för att nu sluta snacka om mig så tänkte jag nu komma till det jag egentligen tänkte berätta. När man har ont får man ju tänka om vad man skall träna och då insåg jag att liten Mallenutt nog behövde lite skotträning. Inte för att hon på ngt vis reagerar negativt på skott snarare tvärtom. När vi tog 1:an på viltspår så stog hon på bakbenen och kastade sig fram i linan när skottet small. Fattades bara att hon hade skrikit också. Vilket hade kunnat vara nästa steg. Så nu gällde det att tänka till.Det var ju näst sista träningen på klubben innan sommarlov så vi åkte dit.

Bad om skott och gick på planen mot skytten och Malin hade full koll på Malin hela tiden (instruktören har samma namn som hunden) När skottet gick så var det fullt fokus på skytten jag petade henne mkt lätt på rumpan (ja inte skytten då:-)) Och hon satte sig lugnt och sakta, sen lockade jag på henne vi fortsatte gå och samma sak hände resterande 3 skott. Sista gången satte hon sig nästan alldeles själv. La vid det tillfället inte in ngt kommando utan allt var mkt lugnt och stilla och tyst. Jag är skitnöjd.

I dag har vi varit till Gimodammen och tränat vattenapportering och jag tror tamesjutton att pluttan blivit stor och förståndig. Hon levererade i handen de flesta gångerna okej inte 5 meter upp på land men snart så. Så för tillfället är jag skitanöjd med henne och med de andra 2 också. Efteråt åkte vi till HU för att dom skulle få springa av sig allt vatten och inte få vattensvans och nog sprang dom allt. Herregud vilken fart det är och hon ni vet den där vilda galna som stack i vintras och jagade lyssnar, går nästan fot lös. Under händer vill jag lova. Åtminstone ibland. PEPPAR, PEPPAR!!!!!

Av Kerstin Nilsson - 23 maj 2012 10:44

Ni kommer väl ihåg Magnus Härenstams monolog om små j-la ärtor. Jag har dragit en lång harang på dagens första promenad om: Små j-la fåglar.    Hundarna går en hit och en dit och jag blir så trött på dom. Och allt p.g.a dessa eländiga fåglar. Så fruktansvärt roligt kan det väl ändå inte vara, Eller????  

Jo men visst ja jag glömde ju bort vad det står i rasstandarden FÅGELHUNDAR, skit också dom måste ha läst den. Ja hundarna alltså.

Fast mig veterligen så skall dom jaga matnyttigt vilt och hur mkt mat finns det på en liten sädesärla???? Inte mycket va?

Men dom kanske tycker att med så mycket motion som dom får nu förtiden så är det alldeles för lite mat i skålarna och då tar man vad man får tag i. Så måste det vara. 

I alla fall så måste jag berätta om gårdagens bravader. Ruth skulle ju gå Rallylydnadskurs med bästa Max på Sjötorget. Innan dess så kom Max hit med sin instruktör som klippte denna arma själ. Riktigt snyggt blev det, ja frisyren då alltså menar jag. Duktig Tina. 

Sen åkte vi och köpte lite fika till Max, jag levererade honom och Ruth till kursen och sen tog jag de andra två och gick en relativt lång prommis runt staden. Och sjutton vad mycket ouppfostrade hundar det finns i Östhammar. Man möter flera stycken som beter sig illa vid hundmöten, kastar sig i kopplet och gapar och skäller, gör utfall och lever f-n. Mina är intresserade av andra hundar men skulle aldrig bete sig på det viset. Kan det bero på att jag aldrig skulle tillåta det????

När vi kom tillbaka så hade Max mamma, syster och bonussystyer samt lillebror kommit dit för att titta på Max och Ruth. Tjejerna ville gå med mina andra två och det fick dom. Man ser på hundarna att dom först funderar om det är okej att gå med dom, men dom följer villigt och glatt med och svansarna går oavbrutet på dom. Maja har dom ju träffat men Moa har dom ju aldrig sett förr. Och jag blir riktigt impad av mina hundar för dom hänger villigt med på att klättra i klätterställning på lekplatsen med en svansviftning som nästan går av på mitten. Följer med på promenad med bara Moa som går med bägge stannar och styr och ställer och dom viftar på svansen hela tiden.

Dom är verkligen mattes hjärtegryn. Bäst i hela världen och jag är partisk jag vet.  


Av Kerstin Nilsson - 17 maj 2012 19:21

Det där med att ha 2 bloggar i gång går inte riktigt ihop sig för mig.

Dessutom skall man ju motionera både sig själv och hundarna inför nästa års utmaning. Ja hundarna skall väl kanske inte med och bestiga Kebnekaise men tanken är att jag skall göra det. Hua hur skall det gå tror ni ? Ja ja det lär väl visa sig kan jag tro men jag tränar i alla fall för det med gott mod och hundarna får hänga med på ett hörn också. Och det skadar ju aldrig, smala har dom blivit i alla fall och somliga måste få lite mera mat för att inte falla ur helt och hållet.

För övrigt så går Ruth på Rallylydnadskurs med mitt äldsta barnbarn Max. Dom verkar ha jätteskojigt och hon gillar verkligen Max och träningen.

Malin och jag går Agilitykurs fast tyvärr har jag inte varit helt kurant så vi ha rmissat några ggr p.g.a det. Men vi får försöka ta oss dit själva och träna ändå.

Sen har jag anmält Doriz och mig till Rallylydnadskurs intensivkurs i sommar, ja sommar och sommar men i alla fall i början av den så kallade sommaren. För än så länge har vi inte sett så mkt av den precis. Fast egentligen tycker nog jag att det kan få ta det lite lugnt med värmen så alla blommor inte bara exploderar.

Men om så där en 5 veckor så finns det mycket att skriva om här så vi återkommer nog till midsommar om inte förr.

'Mors så länge.

Förresten så tränar vi tillsammans med Solan och Eva spår också och lydnad tränas ju alltid.

Av Kerstin Nilsson - 19 april 2012 11:39

I går började Malin och jag Agilitykurs. Det var definitivt en höjdare vill jag lova. Malin var jätteduktig med alla hinder. Nu provade vi ju inte så många men vi körde lite kombinationer med att följa med vid ett hopphinder och sen skicka framåt till nästa. Funkade klockrent. Sen testade vi tunnlar, korta, långa och kombination hopp, tunnel genom.

Klockrent första gången men sen såg matten = jag att fröken hade ngn mysig (för henne) doft i näsan åt skogen till. Troligtvis rådjur!!!!! Jippie tänkte jag och skickade och hon hoppade och stack som en avlöning skrikandes Mot Sherwoodskogen!!!!   Nej då hon skrek inte alls men stack gjorde hon. Och matte i full språng efter skrikandes ngt obegripligt som jag dessutom inte kommer ihåg. Vilket är synd för det fungerade. Hon hade hoppat över diket men tvärnitade och vände sig om och stod alldeles stilla. Och då kallade jag in och hon kom ögonblickligen.

Vi kan väl säga som så att det har aldrig hänt förr och matte såg ut på detta viset.   

Och till det bästa var att jag vågade skicka henne igen flera ggr och hon gjorde det hon skulle och inget annat.
Vi kan avrunda kvällen med att hon sov gott sen.

Mattes bästa Duracellen Ellen. Agility är skitskojigt!!!!!!

Av Kerstin Nilsson - 15 april 2012 21:17

I morse så blev vår matte hämtad av yngsta sonen. Transporterad till Gimo sim och idrottshall. Nu har hon ju fått lite blodad tand med detta att gymma så först gymmade hon typ 35 minuter böt om till baddräkt och sen simmade hon knappa timmen. Lite bastu på det och en skön dusch och sen hem.


Kastade i sig lite lunch, drack vatten och kaffe och vilade i knappa timmen.

Sen lurade hon vår källargubbe till en promenad med oss alla 3. Långt som attan var det men nu börjar vi ju bli riktigt vältränade så vi fixade det minsann. Hemifrån och nästan hela vägen (bakvägen) till Norrskedika och tillbaka.

2 timmar var vi ute och gick så nu är både vi och matten lite trötta minsann.

Skall hon fortsätta på detta viset så kommer både hon och vi att se ut som sylfider   Ja i alla fall vi. Det skall mycket till innan hon blir en sylfid, men hon kanske i alla fall blir lite mindre av både LCHF mat och motion i massor. Hoppas kan man ju alltid göra. 

Och vi tänker göra som grodan vi. Leva på hoppet för det blir så mycket roligare då.

Presentation


Välkommen till hundarnas blogg.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards