I dag har vi tränat 3 olika disipliner Mallenutten och jag.

Först gick vi ett viltspår med en ngt annorlunda avslutning. Ingen upptinad skånk så det fick bli en dummies.

Hon spårade riktigt bra trots störning av en tant som plockat svamp i spåret. När jag la spåret kom hon ut från andra sidan skogen/vägen och trodde väl att jag plockat svamp där jag gått så hon trampade över dit och visst hade hon hittat svamp det syntes på alla skaft av höstisar.

Visst störde det en liten Malin men så fort vi vinklade av från första delen av spåret så gick hon bara rakt på och hittade dummiesen.

Sen tränade vi Agility på tillbakavägen från spåret och det var väl nemas problemas kan jag säga.

Och för att avsluta det hela så tränade vi lite tävlingslydnad som avslutning och sen åkte vi hem.

Snacka om att ibland kan jag vara riktigt effektiv minsann.

Vet ni jag har en massa funderingar i mitt huvud som måste få komma ut.

För det första varför saknar man något som man inte använt på flera veckor när man precis lånat ut det? Och det i 12 dagar.

Jag lånade ut min nya fina kamera (tack snälla alla) till äldsta sonen som reste till Indien i morse och genast kom jag på att jag skulle velat haft den och fotat en nyutslagen hibiskus. Och om 12 dagar lär just den blomman ha vissnat men förhoppningsvis kommer det nya.

Sen funderar jag över detta med tävling och tävlingsmänniskor.

Jag kan väl börja med att säga att ngn tävlingsmänniska är jag inte, har aldrig varit, och kommer aldrig att bli.

Om jag tävlar i något så är det bara för att tävla mot mig själv och jag gläds med dom som kanske slagit mig bara jag uppnått det jag förväntat mig.

Jag kan inte riktigt förstå dom som måste tävla mot någon annan däremot kan jag förstå dom som blir superglada för att vinna på just den tävlingen. Även jag skulle vara superstolt och glad om jag vann SJÄLVKLART!!!

Men att jämföra sig med andra har jag rysligt svårt att förstå.

Men det är tur att vi är olika för tänk så tråkigt livet skulle vara annars.

Sen har jag en massa andra funderingar men det tar vi en annan dag.

MORSNING!!!!!

I lördags flyttade terroristen (den lilla) så nu är det vår tur att få göra vår blogg levande igen. Eller hur??

Vår matte var ju inte mycket att hänga i julgran precis efter helgen men trots diskbråck med efterföljande problem med ischiasen så tog hon med oss på en långprommis. Ja lång och lång vet vi ju inte precis även om den tog dryga 1 timme mot normalt 40 minuter. Vi kan väl säga som så att hon gick inte fort inte.

Men desto fortare och längre sprang vi i skogen, ja åtminstone 2 av oss.

Sen åkte vi till jobbet och matte arbetade medans vi vilade i bilen.

I går kunde hon knappt gå så det blev ingen långprommis då inte men hon var i alla fall till jobbet även om hon släpade sig dit. Ni skulle sett hur hon såg ut när hon gick. Ingen kul syn precis.

Men idag har vi varit på en långprommis i alla fall för nu var hon bättre i benet så hon slapp kasta fram det för varje steg. Och nog sprang vi allt så pass så vi fick gå i koppel halva vägen. Kan bero på att vi inte lyssnade på henne när hon visslade kanske. Ja det gäller ju naturligtvis inte våran mamma för hon sköter sig hyfsat säger matte och får vara lös. Sen åkte vi till jobbet och matte släppte in oss i inhägnaden och gissa vad vi sprang. Ja så länge matte var kvar därinne men sen satt vi vid grinden och skulle med. Och hon släppte ut oss men ångrade sig blixtsnabbt när vi 2 yngsta dundrade ner i dikena och sprang allt vad vi orkade. När vi kom hem fick vi vara ute på altanen och torka av det mesta dyngan.

Vi tycker det är rätt skönt att terroristen flyttat även om Ruth nog saknar henne en del. Saknar sin alldra bästa lekkompis som är lika barnslig som hon.

Vi hörs nog säkert snart igen så morsning så länge.

I går tog matten med sig Malin till klubben för lydnadsträning. Åkte iofs dit tidigare än när det började detta p.g.a att valpskrället sov då (Malins kommentar).

Träningen gick väl si och så för det fanns ju så himla mkt att titta på som var mer skojigt än matte. Och sen säger dom att springrar har låg nyfikenhet. Ha dom har inte sett Malin dom.

I kväll var det hundprommisgruppen som hade promenad i Östhammar så matte tog med sig Ruth, hämtade upp yngsta barnbarnet och åkte dit. Men ingen av dom vi känner kom dit så Maja, Ruth och matte tog en alldeles egen promenad och då kunde Maja få hålla i kopplet.

Det gick alldeles utmärkt även om promenaden inte blev så lång som om vi hade traskat med de andra. Men betydligt lugnare för Majas del i alla fall.

Undrar om det blir Doriz tur för egentid med matte i morgon. Vi fick i alla fall till ett kort på Ruth i dag. Kommer nedan.
 

Det är inte lätt nu när matte stängt in sig på kontoret med ny dator. Den gamla dog hastigt och lustigt så nu har hon ingen bärbar längre och kan sitta i köket. Men tänk så fint hon snart har i datarummet/ syrummet och så mycket onödigt hon kan slänga. sparade räkningar (betalda) sen 2004 och har ingen frågat efter dom förr så lär det väl inte hända nu. Dessutom finns dom ju kvar i betalningsstatistiken på banksidan.

Men vi återkommer så fort hon installerat klart alla program har vi tur så kanske det kommer bilder på oss också. Man vet aldrig  

I lördags hade vi främmande. Ja vi och vi vet vi inte men matte hade i alla fall fest här. Dom åt massor av god mat men tror ni vi fick smaka då? Icke sa Nicke jo det var ngn som i smy7g bjöd oss på salta pinnar fast väldigt få om vi får säga så.

Men vi vet inte vad som hände för dom tänkte ta med oss allihopa även smågrisarna.

och somliga av oss tänkte dom klona minsann.

Så på natten låg vi som 3 plåster och speciellt den som hotades med kloning. Bäst man håller sig nära matte så ingen kan komma och stjäla oss. Hon skyddar oss nog hoppas vi. Ja valparna fick förståss sova i valprummet så om någon hade stulit dom hade matte inget märkt i alla fall förrens på morgonen när dom saknades.

På söndagen hade vi besök av en blivande valpköpare och dom gosade faktiskt med oss först vilket uppskattas.

Sen fick Ruth alldeles själv komma in till 3 trötta valpar som inte alls tyckte att det var lekdags. Hallå vi sover ju men 1 av oss gjorde ett tappert försök till åtminstone pussar. Men det är inte lätt när man är liten och trötter inte att vara sugen på lek med storasyrran.
I dag har vi varit ute i skogen och matte som kämpat så med att få Malin att lyssna och hålla avståndet var lycklig men inte fullt lika lycklig över en viss vidlyftig Ruth som inte lyssnade. Hon hade ju annat för sig hon. Rackartyg!!!!

Det är ingen ordning på vår matte minsann. Hon lånar kamera JA men tar hon kort på oss NEJ. Men i går kväll så fick vi ett busryck sent som attan och då tog hon minsann lite kort och det var ju på tiden.

Sen att dom blev ganska mörka får ni stå ut med men kul hade vi när vi kampade om en microfibertrasa. ja man tager vad man haver i detta hus för leksaker hon släpar hem ger hon ju till småglina.

Men vet ni dom är rätt söta, åtminstone när dom sover och det gör dom ju ofta förståss. i dag fick dom ligga ute på altanen och sova i 3 timmar i sträck. hur orättvist var inte det för vi fick ju inte vara med.

Men nog med gnäll här kommer bilderna på systrarna bus.

            Jag vann hälsar Ruthan. Och sen måste hon ju lägga in en bild på hur trötta småttingarna blir efter utevistelse.  

Nu har tanten vilat upp sig tror vi för nu har vi börjat träna lydnad. Ja i alla fall Malin tränar på lydnadsklass I. Hur det är med Ruthan vete sjutton för hon vet inte ens vad fot är. Hon stoppar nosen i backen så fort hon får koppel på sig. Tror kanske det är spår?? Men se det tycker inte matte inte, nej fint i koppel skall man gå är hennes åsikt. Ha säger Ruth det är väl inge kul det är betydligt roligare att kolla alla lukter.

Malin var i alla fall riktigt duktig på både det ena och det andra som ingår i lydnadsklass I enligt matte. Man vet aldrig vad tanten kan få för sig så vi får väl se.

Sen har vi släpat ut matte och Magnus på skogspromenader efter magnus jobbat. Första dagen var det massor med mygg på promenaden och dom lovade minsann varandra att använda myggmedel dagen efter men tror ni dom kom ihåg det då? Näpp så i går blev dom myggbitna igen. I går var vi på en riktigt lång promenad som första biten var helt myggfri men inte när vi kom till skogen. Vi var på det stället där Malin jagade i vintras men nu skötte hon sig riktigt hyfsat. Men det är klart att i koppel är det svårt att göra annat och nu har ju matte börjat lära sig hur liten Malin ser ut när hon har viltdoft i näsan och då blir det andra bullar. Lydnad i skogen vad sägs om det.Efter promenaden som var låååååååååååång så åkte vi till mattes andra son och hans barn och hundarna fick vara med en stund. Maja ville ju så gärna gå med någon i koppel så det fick hon och det blev Malin först och Ruthan sen.

Vi har i alla fall fått kika lite på våra småsyskon och lukta på dom. Malin vet ju precis hur man gör för hon börjar genast nosa i rumpan på dom. Ruth luktar men tycker nog dom är trista typer för dom gör ju inget. Vänta bara Ruth du kommer nog att få se på action om några veckor. Var så säker.

I dag har vi kanonväder redan denna tid så om vi har tur tar matte oss en sväng till Gimodammen. Hoppas kan man ju alltid.