Av de tappade sugarna liksom. När det inte blev några valpisar så tappade visst vår matte sugen till annat än motionering av oss.

Men sista veckan har det varit halvdåligt med den varan också för hon har legat däckad i soffan och låtit så man knappt fått sova. Hostat, nyst, snorat och däremellan antingen snarkat eller gnällt över hur synd det varit om henne.

Men i går stod hon i alla fall upp på benen åkte till jobbet och tränade lite med oss.

Den där ni vet som kallas Duracellen Ellen behöver gå en kurs i hur man inte sticker från sin matte annat än om man får tillåtelse. Med lite hjälp har vi nu listat ut vad som eventuellt kommer att fungera, men än så länge är inte matte tillräckligt pigg för att testa det fullt ut.

Det kräver liksom ensamtid för Malin och matte och för tillfället orkar hon inte både motionera oss och åka en sväng till med enbart Malin, men man vet aldrig vad som händer i morgon kanske det anfaller. Den som lever får se.

I dag lurade matten i alla fall ut han som bor i källaren på isen tillsammans med oss fyrbenta och oj vad vi sprang och oj vad jobbigt det blev att springa i 15-20 centimeter snö. 1,5 timme i den snön tar på krafterna.

För när till och med Malin blir trött och håller sig nära och inte galopperar hela tiden då är det jobbigt. Så nu sover vi rätt gott i soffan. Ja åtminstone några timmar tills vi vill ut igen.