I morse fick jag för mig att ta med Ruth alldeles ensam på en skogspromenad. Det blev en hel del spännande upplevelser för en liten Ruthan.

Vi gick ner till sjön och målet var att se hur hon ensam uppför sig i skogen. Och jo nog uppförde hon sig allt.

Sprang i ett typiskt spanielmönster både hit och dit. Lyssnade på vändsignalen och belönades med köttbullar och gos. Duktig kicka!!!!

Och så full fart iväg igen men höll reda på matte nästan hela tiden.

Jag gick dit där jag tänkt lägga hennes första bldspår och där jag nästan klev på ett skelett av ett rådjur.

Dom benen upptäckte hon ju minsann (vilket var meningen) och tänkte nog ta sig en liten smakbit men det fanns ju inget smaskigt på det så hon fortsatte att leta och hittade ytterligare ett skelett från ett rådjur. Troligtvis några som dukat under i vinter p.g.a all snö och brist på mat.

Men på tillbakavägen blev hon lite väl yvig och då försvann den elaka matten ut på vägen till Ruth's stora undran. Det tog en stund innan hon kopplade på näsan och hittade sin matte som naturligtvis belönade med köttbullar och gos i massor.

Sen gick vi vägen tillbaka, det var ingen lång promenad men den tog tid för den här matten är fortfarande inte helt okej i kistan. Orken är det dåligt med minsann men det blir väl bättre med den saken så småningom.

Doriz behöver en välbehövlig bantningskurs och motion så det är bara att vänta tills magen ger med sig och sen skall vi väl kunna hålla oss en längre bit från toaletter kan jag tro.