I lördags flyttade terroristen (den lilla) så nu är det vår tur att få göra vår blogg levande igen. Eller hur??

Vår matte var ju inte mycket att hänga i julgran precis efter helgen men trots diskbråck med efterföljande problem med ischiasen så tog hon med oss på en långprommis. Ja lång och lång vet vi ju inte precis även om den tog dryga 1 timme mot normalt 40 minuter. Vi kan väl säga som så att hon gick inte fort inte.

Men desto fortare och längre sprang vi i skogen, ja åtminstone 2 av oss.

Sen åkte vi till jobbet och matte arbetade medans vi vilade i bilen.

I går kunde hon knappt gå så det blev ingen långprommis då inte men hon var i alla fall till jobbet även om hon släpade sig dit. Ni skulle sett hur hon såg ut när hon gick. Ingen kul syn precis.

Men idag har vi varit på en långprommis i alla fall för nu var hon bättre i benet så hon slapp kasta fram det för varje steg. Och nog sprang vi allt så pass så vi fick gå i koppel halva vägen. Kan bero på att vi inte lyssnade på henne när hon visslade kanske. Ja det gäller ju naturligtvis inte våran mamma för hon sköter sig hyfsat säger matte och får vara lös. Sen åkte vi till jobbet och matte släppte in oss i inhägnaden och gissa vad vi sprang. Ja så länge matte var kvar därinne men sen satt vi vid grinden och skulle med. Och hon släppte ut oss men ångrade sig blixtsnabbt när vi 2 yngsta dundrade ner i dikena och sprang allt vad vi orkade. När vi kom hem fick vi vara ute på altanen och torka av det mesta dyngan.

Vi tycker det är rätt skönt att terroristen flyttat även om Ruth nog saknar henne en del. Saknar sin alldra bästa lekkompis som är lika barnslig som hon.

Vi hörs nog säkert snart igen så morsning så länge.