I morse ringde matten till bästa Solo. Vi åkte ut i skogen i strålande solsken kanske +2 grader men härligt.

Den vidlyftiga damen fick omväxlande gå kopplad och vara lös och det fungerade. Varje gång faktiskt. Hon gick t.o.m fot okopplad utan kommando och höll kontakten. Kan man annat än vara glad när det fungerar.  

Jag vågar inte ropa hej än men nu skall jag anmäla till kurs och jobba hårt på detta så kanske jag kan få till det.

Fast jag glädjs åt det lilla, det fungerar så länge det fungerar. FRIHET UNDER ANSVAR var det visst.

Glömde visst att mamma Doriz har blivit lekfull och bjöd Solo till lek, hämtar trasor och äter pappersrullar samt biter sönder en stor bäddmadrass. Vilken tur att den ändå skulle till tippen då.

Men jag tror hon har blivit knäpp men jag älskar henne när hon är busig.