Efter fredagens alltför långa race i skogen av en viss mallenutt/Duracellellen som gick på raketbränsle    så har vi nu efter måndagens svärande över den    hunden varit riktigt på hugget.

Fick ju tänka både en och flera ggr vad orsaken till hennes ohörsamhet kontra mina tidigare hundar är.

Tankarna irrade runt i huvudet så jag blev alldeles yr i mössan.    För inte är det väl så att jag aldrig tidigare haft en hund med så stort viltintresse och jaktlust. men jag kom efter moget övervägande, tänkande och funderande fram till att det har jag haft och skillnaden är bara att med dom har jag tränat ren brukslydnad. Och det har jag inte gjort med Malin p.g.a att jag inte velat dämpa farten.

Fast det vore ju bra att även öka lyhördheten och kontakt och samarbetsviljan så då kallade vi på    och naturligtvis fanns bästa Katta där till undsättning.

Så nu har vi tränat in ordet HÄR och VARSÅGOD plus naturligtvis lite vanlig lydnad. Och peppar peppar i går fungerade det riktigt hyfsat ja i alla fall på klubben. Men vi skall fortsätta och träna samtidigt som vi = Katta och jag skall pyssla lite inför klubbens lydnadstävling ANNANDAG JUL.

Ja samtidigt och samtidigt kanske blev lite fel men åtminstone efter varann. Var sak har sin tid.    Det blir lite svårt att fläta hjärtan och träna hund på en gång fast det är klart tänker man till så skulle det säkert fungera.

Vi var i alla fall riktigt duktiga i går och fixade en hel del Katta och jag. I dag har jag förbenat ont i hela kroppen och jag tror att det mesta beror på att det var halt ute i går och då går jag och spänner mig för att inte ramla omkull.

Har ni tänkt på vad de första de flesta människor gör när dom ramlar? Jo tittar om det var någon som såg en. Åtminstone gör jag det och jag tror att många håller med. Vad dumt för alla kan väl halka och ramla och ibland är det ju bra om någon ser en för då kan man ju få hjälp att komma upp eller till sjukhus om det skulle behövas.