I morse ringde mattes kompis Petra och undrade om vi inte kunde gå ut och gå lite senare än vad vi brukar. Och det var väl okej för det är alltid lite trevligare med sällskap, Ja i alla fall så tycker matte det. Vi bryr oss väl inte så mkt direkt.

När vi kom till den dära långa promenaden så var det en faslig fart på Doriz som inte brukar vara den som ligger först i 140 km hastighet (det brukar vara Tessw plats). Men snart nog blev vi varse varför för helt plötsligt mötte vi en schäfer med sin husse. Och om vi inte misstar oss så var det en herrehund och då kan vi ju förstå Doriz brådska. Matte var i alla fall glad för att vi är väldigt lydiga och kom direkt på inkallning så vi kopplade kunde passera den enligt Doriz URSNYGGA killen. Hallå!!!! Det är en schäfer lät Jennie hälsa och anser att hennes dotter är urbota dum som ens tänker tanken att det skulle vara en lämplig kavaljer. Jennie är ju inte direkt förtjust i sådana precis. :-)

Efter att ha fått gå en bit i koppel så släppte matte oss lösa igen eller hur det nu var och framför oss såg vi en jättekonstig hund????

Matte sa att det faktiskt var en liten häst :-) Så vi fick fortsätta i koppel en bra bit till mattes stora förtret eftersom det dessutom var halt och hon då spänner både det ena och det andra i kroppen vilket innebär att nu har hon ont. Det kan hon gott ha för det är självförvållat. Så det så!!!!

Sen gick vi promenaden omvänt så vi tog skogen först med tanke på att matte var lite rädd för att hästen skulle gå samma väg som oss, och det var väl helt okej när hon och Petra dessutom utökade 5200 stegsvägen med 1500 steg till. Så idag har hon definitivt fått ihop 10.000 steg om hon så klart inte lägger sig ner och vägrar att kliva upp ur soffan ngt mer denna dag. När vi nästan hade hunnit den utökade rundan så markerade vi mkt tydligt att ngt var och gick på vår vanliga stig i skogen så matte kallade in igen och det gjorde även den som ägde de 2 andra hundarna. Alla var såååå lydiga så nu blev det koppel igen för även om vi säkert skulle kunna gå lösa så vet man aldrig vad snart höglöpande tikar tar sig till. Drifter är ibland starkare än viljan att lyda sin matte. När promenaden var slut åkte vi alla till affären och matte köpte soppa och bröd till lunch, men tror ni vi fick en endaste liten smula då?? Nej dom rackarna käkade och drack kaffe alldeles själva och vi fick bara sitta i bilen :-(

Sen bar det i alla fall iväg hemåt och matte har nu varit och jobbat och sen handlat så nu väntar vi bara på att det blir dags för middagsmat.

Förresten måste vi tala om att Tess son Happy idag tidig morgon har varit hjälte och hjälpt sin matte att hitta en cavalier king charlesspaniel som varit borta i 1,5 dygn. Han spårade i mörkret i morse och sen skällde han och talade om för Paula att hon kunde hämta det blöta lilla trötta knytet. Hunden tillhörde hennes jobbarkompis som blev överlycklig över Happy's bravader. Tänk vad man kan ha hundar till mkt bra saker.